Home away from home

måndag 12 mars 2012

Air New Zealand -flight nbr 15

Dag nr 5 och dags att lämna ett förstört Christchurch för ett betydligt mer harmoniskt Queenstown. En inte så planerad jag, som gärna tar livet och dagen som den är i denna bemärkelse, utsatte involverade personer för en aning stress, när jag imorse på vägen till flygplatsen ännu inte hade någon flygbiljett samt att jag i den sekunden insåg att planet var fullbokat. Hmm. Men väl på flygplatsen lyckades jag haffa en biljett med ett senare flyg och, till min förvåning, satt jag på rad 13F (!!). Enligt min erfarenhet existerar inte den raden på flygplan. Belv smygnervös när jag försökte analysera innebörden av min seat men dränkte tankarna i en cappucino och mammas röst istället <3

Men på rad 13 träffade jag en kiwi, 34 år. Givetvis kunde inte jag sluta prata, detsamma gällde för honom. När vi landat bjöd han på frulle å även skjuts hem. Vid drop-offen på gården var jag såklart tvungen att visa min fina mazda och det visar sig att killen, dessutom, är bilmekaniker (?). Han skruva å greja i sin gstar-skjorta och lärde mig viktiga saker om min nya bil. Men mitt engelska ordförråd sträcker sig inte riktigt till bil-registret men låtsades som att det var helt självklart allt han sa.
Hursomhelst, mycket kan man hitta på rad 13!

Nu tillbaka i QT efter min femtonde flygning inom de senaste 10 månaderna. Börjar känna mig berest.

Oj, vad skulle göra viktiga saker idag, men istället umgicks jag med mina huskamrater i "höstsolen", lekte sånglekar, drack kaffe, åt Nicos mat och skrattade (så där så man nästan gråter ni vet). Det måste ju ändå vara prioritering! Å ha kul alltså! :D

Sen körde jag min BIL överallt å lite till. Ja, inte så långt men ändå. Tankat, rondellat, högersvängt, hyrt filmer å lämnat resterna av allt crap som låg i bagaget på salvation army -second hand. Grejt! Det går som på räls! (Har dock en passagerarguide jämte mig som förtydligar vissa svängar).

Christchurch

Hus på väg att falla när marken försvann

En spökstad. Tänk er en restaurang, med mat, vin, nota och pengar på bordet, helt övergiven. Inte en själ har återvänt dit sedan jordbävningen. Ingen kunde ens gå tillbaka, på grund av risker. Så på nåt sätt är det som att man upplever en levande, men död, miljö på samma gång.

Nybyggda hus men också katedraler från historien demoleras. Sprickor i vägen, i husväggar, överallt, gör att inte ens byggnaderna kan tömmas på interiör. Kopieringsmaskiner, datorer, allt, faller i rivningen av staden. Marken har sjunkit med 1,4 meter (ca) och hus på bergstoppar har bara rasat. Helt sinnessjukt.

P jobbar i the red zone, vilket är centrum av staden, kanske där de flesta skadorna inträffade. Han jobbar på ett nybyggt hotell (vilket givetvis inte kunnat öppna än pga allt arbete) och går till jobbet i gul neonväst och hjälm. Inga obehöriga har tillträde till the red zone.

Men dagarna har varit fulla med nya upplevelser. Ett shoppingcentrum var fortfarande aktivt och I loved it! Jag kunde köpa varma koftor (börjar bli kallt nu), vantar, mössa, wihoo! Hittade även lösgodis, turkisk peppar och salta pengar!! Sweet as...

Roger, min kiwivän från den spontana utekvällen här i QT, bor i chch och körde runt mig, guidade mig, bjöd på fika. Varför inte ha mammor å pappor på alla kontinenter. Underbart.

Söndag var SPAdag (med vinprovning på vägen dit) i Hanmer spring, 2 h bilkörning från chch. Massor med utomhuspoler och relax.

Nu har jag just avslutat en film och intalar mig själv att imorgon blir en dag full av nödvändigheter på schemat. Och bilkörning för det är kul. Har ett mission till Arrowtown, en liten "by" en bit härifrån. Sen äre biotisdag = discount. Å open-mic night. OCH reiki-möte för oss reikiintresserade. Så we'll see what we can come up with!

"Making a decision was only the beginning of things: When someone makes a decision, he is really diving into a strong current that will carry him to places he had never dreamed of when he first made the decision."

– Paulo Coelho, The Alchemist

Christchurch beach

Våga embrace the changes darlings!

Godnatt

torsdag 8 mars 2012

tisdag 6 mars 2012

I live in New Zealand

Idag blev jag med bil. Jag har nått en milstolpe och officiellt blivit en "local". Jag har fått mitt id-nr, bankkonto, discount på internetcaféet för locals, medlemskap på videobutiken och en skön, guldig mazda familia -91. Sjukt mykke modernare än gamla bettan (jettan) ändå. MEN.... jag hoppar hellre bungyjump (vilket jag ryser av bara genom att tänka på det) än att KÖRA på vänster sida av vägen, åt fel håll i rondellen, växla med vänster hand. FyFan på riktigt. Självmord! Försökte få nån annan att köra hem den från stan men ikke... ta ditt ansvar nu Alex. Ännu en rädsla som måste övervinnas. Fy.. men det gick bra.

Till vår glädje var bilen full med överraskningar så vi hade nästan picknick på gården.

Imorgon flyger jag till Christchurch, en timme härifrån. Blir nog lite ångest att se resterna av det som finns kvar efter jordbävningen i feb 2011. Hela staden är riven. Å en byggnadsplats. Men i de mörkaste vatten finns det finaste fiskarna. Saudades <3

Kärlek

Published with Blogger-droid v2.0.4

måndag 5 mars 2012

World citizen -Ronaldos guitarra

When we sing we sing for the world.

Obrigada Ronaldinho for lending me sua guitarra.

My trying to learn Portuguese-skills has now come to a point of confusion.
A swede learning portguese from an argentinian (spanish) and an argentinian learning norweigan from a swede.
Could it be more complicated?

Love

Published with Blogger-droid v2.0.4