Sol i sinne, brun inne?

Näej, en liten matförgiftning å ett dygn i sängen var senaste nytt. Här vill de stoppa i mig en antibiotikakur men som tur är vet vi bättre än att bara knapra pilleriller. Har kanske inte hunnit berätta om min extramamma här, Pao (underbara Pao!). Jag hade hoppats att hon skulle ha en hemlighetsfull thai-kur för att bota mig men icke. Däremot hade hon köpt majs(kolvar) till oss (fina!) vilket Sara dock fick njuta av utan mig (som matstrejkar).

Underbara Pao. Hon är magisk och henne blir det svårt att lämna.
Kanske kan man packa ner en liten Thai i väskan å bära med sig jorden runt?  


Har under den långsamma dagen även hunnit fundera på vart solbrännan egentligen gömt sig, känns inte helt ok å se ut som en vinterisolerad viking efter två veckor i solsken. Ni som känner mig vet att being brun is a my natural state of being (iaf en önskan). Men vi kan ju skylla på Bangkok å lite för stekande sol (vilket tvingat oss till parasoll wohoo) ett par dagar.. ich ich.

Vi äter mat på stranden å inget går väl egentligen upp mot att höra havets vågor slå i kombination med matos och friska vindar (och lite skön sång?)

Två veckor betyder även att det är dags för Welffen att bege sig mot BKK imorgon för avresa hem ett par dagar efter det.. Jag har konstaterat att det inte blir något Koh Phangan eftersom det är en otroligt lång resa dit samt för att jag faktiskt varit där några gånger. Står nu i valet mellan Koh Chang och Chiang Mai. Stad eller strand å google hela dagen. Men knappt klokare för det.. Yoga och meditation går att fixa på båda ställena. Men jag tror att jag kom till insikt ikväll å inser hur betydelsefullt hav och sand är för mig just nu vilket isf leder mig till Koh Chang. Kom gärna med tips på boenden å annat om ni har några. Men det jag vet är iaf att jag stannar här tills jag återfått fysisk kraft i kroppen.

Över och ut!