Idag blev jag med bil. Jag har nått en milstolpe och officiellt blivit en "local". Jag har fått mitt id-nr, bankkonto, discount på internetcaféet för locals, medlemskap på videobutiken och en skön, guldig mazda familia -91. Sjukt mykke modernare än gamla bettan (jettan) ändå. MEN.... jag hoppar hellre bungyjump (vilket jag ryser av bara genom att tänka på det) än att KÖRA på vänster sida av vägen, åt fel håll i rondellen, växla med vänster hand. FyFan på riktigt. Självmord! Försökte få nån annan att köra hem den från stan men ikke... ta ditt ansvar nu Alex. Ännu en rädsla som måste övervinnas. Fy.. men det gick bra.
Till vår glädje var bilen full med överraskningar så vi hade nästan picknick på gården.
Imorgon flyger jag till Christchurch, en timme härifrån. Blir nog lite ångest att se resterna av det som finns kvar efter jordbävningen i feb 2011. Hela staden är riven. Å en byggnadsplats. Men i de mörkaste vatten finns det finaste fiskarna. Saudades <3
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar