As always, things are in movement and with movement comes change.
Men innan vi vet måste vi ju försöka.
Ett möte, en själsband, en himla massa äventyr å turbulens i var och ens varande. Tackar G för den här tiden men nu var det dags att gå olika håll igen -men denna gång förevigt. Jag fortsatte till Pai, min nya favoritplats på jorden.
En blandning av hippies, kultur, fantastisk mat, healing, yoga, risfält, hotsprings, vatterfall och berg är ansvaret för denna nya förälskelse. Jag säger bara PAI! Hur i helskotta har jag missat detta ställe förrut?
Det är svalt om kvällarna å inge mer sticky skin dygnet runt. Utan AC, utan fläkt, och med en filt sover jag mig genom djungelnätterna.
Världen är liten å redan 10 minuter efter att jag stigit av minibussen som tog mig hit stötte jag ihop med Sh å Shou, mina fiina vänner från Kohphangan. Något senare träffade jag på ett par andra jag hängde runt med nån kväll för ett par månader sedan. Och som alltid, liten by, litet land, vi knyter oss samman fort och bildar communities som om det inte fanns något mer naturligt.
Min favoritsyssla är att köra på landsbygden med min lilla moppe å stanna till i en hotspringpool med utsikt över -vad som i mina ögon betraktas som -världen! Jag andas, jag lever och jag älskar!
Min återvändo till Chiang Mai var fantastisk. Fler möten med människor jag kände sedan tidigare gjorde det enkelt å bekvämt att bara vara å jag insåg hur stort mitt kontaktnät i detta lilla land är. Åker tillbaka om ett par dar igen.
Jaja, men till allas, inklusive min egen, förvåning, ledde dessa nya upptäckter till nya beslut grundade på preferences istället för val. Jag måste vila från ryggsäcken å den ständigt arbetande hjärnan för å landa i alla nya upptäckter i stilla ro. Jag är totalt tömd på energi. Många kanske ser resandet som en frihet, visst är det det, men att aldrig veta, alltid ändra sina planer, aldrig packa upp å alltid fundera över pengar är rätt påfrestande för den lilla hjärnan. Alla fantastiska möten är oslagbara, men likaså alla separationer.
"Så she's got a ticket, I think she's gonna use it.... " Tracy Chapman sjunger när jag med hela mitt hjärta stiger på nästa flyg (nr 30?) för att återvända till Sverige å lilla trygga Stockholm.
Fort ska det gå också
-så vi ses om drygt en vecka kära svenska hjärtan! 12 November, Arlanda, Stockholm.
Love and forever gratitude year 2012
-A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar