Behind the scenes

Ett gammalt klipp (ja, alltså innan solbrännan), men för er som inte sett Bangkok och vill ha lite bakom kulisserna

A sad one... one more time.

Ensam men aldrig ensam. Det är omöjligt att föreställa sig innan en sån här resa. Under en månad har jag varit "helt ensam" en dag och en kväll. Å då hängde jag ändå ut i några timmar på ett café där jag redan kände staffen.

Men mina första och sista stunder på denna resa tillbringades med Alex. Brorsan liksom. Efter vårt sista möte i Bangkok åkte han till Laos för att sedan fara vidare till Kambodja och Vietnam. Men ett spontant infall av mig, väljer att kalla det min intuition, gjorde att jag häromdagen slängde iväg ett sms för att se om han inte var i närheten av där jag var. Han blev klart förvånad, eftersom jag också befann mig på en annan plats än planerat. Det visade sig att hans planer inte heller följts till punkt eller prick så från olika håll möttes vi upp på Koh Samed för å hänga ut i ett par dagar. Jag hade redan bestämt mig för att återvända och träffa Poa igen för jag var inte färdig med den separationen än.

Kanske är det så att man hittar substitut för andra när man är långt ifrån eller så är det helt enkelt så att olika livsplaner korsar varandra och att dessa möten redan är arrangerade. Kan vi nånsin veta? Det finns säkert många av er som läser som har en helt annan åsikt, men för mig existerar ingen "slump".

Nu är i alla fall Honeydew (Alex) off to Koh Chang å jag sitter i en minivan på väg till BKK.  Det spills en del tårar under såna här resor (tack solglasögon med spegelglas för lite privacy) och för några sekunder kan man fundera på varför man utsätter sig för såna ständiga farväl. Men man får försöka minnas relationerna som fyllda med kärlek och rikedom. Fast ibland kan det vara svårt. Att komma ihåg lixom.

Tur är iaf att jag hamnat i en, riktig,minivan med en, vad som verkar vara, en riktig chaufför. Här finns bälten å även ac. Skönt det för min näst senaste minibusresa bestod av 3 timmars dödsångest vilket inte direkt bidrog till en positiv förväntan av turer som denna. Jag åker tillbaka till hopelandhotellet vid phrakanong station i sukhumvit å förbereder mig nu för 1,5 dags shopping, gym å swimmingpool. Ok, lite socker på den för dessa facilities ser aningen bättre ut på pappret och bilderna än i själva verkligheten. Men skönt ska det bli. Dusch å rena kläder. Inge mer barfotadans å sand i valkarna. Älskar middagarna på stranden, solnedgångarna å det enkla livet. Men det räcker för ett tag nu.

Förhoppningsvis möter jag Poa imorgon i BKK för några fler timmar tillsammans <3

Annars, sabaidee mak maii!

Laakon för denna gång Thailand!

Men jag kommer tillbaka. Har fortfarande kvar Chiang mai och the Golden triangel, Vietnam å Cambodia.

WiFi på rummet i bkk. Så nån som vill skype(-a), viber(-a) (mamma, kom igen, fixa ordning skype nu, saknar dig!) så ses vi där!

Puss och kram

Published with Blogger-droid v2.0.4

My memory of you darling

En ring i arv, nu på mitt finger. Tack Pao <3 Nu är jag nära dig varje sekund, varje dag.

Jag är tillbaka på samed å lever ett par dagars öliv med Alex honeydew, min kära vän från taxin i Bangkok. Molnen kom just in å vi inväntar regn å oväder samtidigt som vi avnjuter bananapancakes å kaffe. Imorn skiljs vägarna å jag har två nätter i BKK innan avresa mot Singapore å NZ. Redo? Yääs!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Morningcoffe

Published with Blogger-droid v2.0.4

sista ö-frukosten for denna resa å en ny Bloggerapp som måste testas

Jag bor i mina skor

Jag befinner mig nu på Koh Chang, en ö inte så långt från Koh samet. Trots det tog det 12 timmar från dörr till dörr och med en packning på ca 30 kg (tänk att jag bär med mig mitt liv!). Det var en otroligt svettig och utmattande resa. Vägen hit gjordes i sällskap med en bunt Pitebor vilket gjorde färden något roligare. Stranden här (Kae Bae beach) är, som hör till vanligheten, magisk men påminner lite mer om indien eller karibien (i min föreställning) än Thailand och jag bevittnar varenda solnedgång från min balkong med en otrolig utsikt. Där finns också utrymme för yoga, meditation eller vad helst som faller en in.

Jag njuter av varje sekund. Trots att jag är ensam är jag aldrig ensam. Alla möten som sker dagligen med nya människor ger så mycket lärdom och så mycket insikter. K och T, underbart göteborgspar, som jag träffade på Koh Samet är också här och vi har verkligen byggt upp en vänskap. Geckoödlor finns i överflöd och ni som känner igen deras uttryck ”fuck u” (refererar till Joe, Jamie och Jii) måste ju hålla med om att det är lite charmigt.

Efter att K drabbats av en matförgiftning (tycks vara ett genomgående fenomen denna resa) var jag och T ute å åt italiensk, aldrig har pasta varit så njutbart nångång! Även nudlar och ris kan bli aningen för mycket i överflöd. Påvägen hem plockade vi upp en hink med mediciner som några anställda på en liten sjukhusklinik (mer ett hål i väggen) plockade ihop åt henne. Trots att de inte ens sett sjuklingen gick vi därifrån med piller i olika färger (inklusive denna nedrans vardagliga antibiotika...). Men en thailady på gatan hade redan hunnit se K stapla fram ihopkurad å hade redan sprungit i kapp henne med en påse tabletter vilka redan hade hunnit göra susen innan hon hann överväga antbiotikakuren. Go Thailand å deras huskurer!

Pao- min andra mamma.

I tårar och hjärtesorg lämnade jag henne. I mitt sätt att stå ut med ledsamheten funderar jag på att stanna till påväg till BKK nästa vecka för att få känna hennes närvaro en gång till.



ผมรักคุณ

PAO แม่

Trots begränsad kommunikation pga brister i språket finns ett band och en förståelse mellan oss som är omätbar. Vi kan endast förlita oss på min thai, vars ordförråd endast innehåller väldigt få ord (ni vet att jag älskar språk!), men så pass mycket att vi lyckats bygga upp en humor och en förståelse i kombination med den och vårt kroppsspråk. Utbyten av presenter, mat och kärlek skapades minnen för livet. Ingen lärare är större än någon annan. Men du helar mig Mæ̀.

P̄hm rạk khuṇ



Nu är önskningarna bokstavligt talat ett med universum.

  

Annars är det lugnt, mitt internethak är hos en tysk och en thai som ständigt påpekar att om det är något jag behöver eller vill ha hjälp med så finns dom här. Fint.



Allrajt, kul att ni läser gott folk!

Överåut!





Sol i sinne, brun inne?

Näej, en liten matförgiftning å ett dygn i sängen var senaste nytt. Här vill de stoppa i mig en antibiotikakur men som tur är vet vi bättre än att bara knapra pilleriller. Har kanske inte hunnit berätta om min extramamma här, Pao (underbara Pao!). Jag hade hoppats att hon skulle ha en hemlighetsfull thai-kur för att bota mig men icke. Däremot hade hon köpt majs(kolvar) till oss (fina!) vilket Sara dock fick njuta av utan mig (som matstrejkar).

Underbara Pao. Hon är magisk och henne blir det svårt att lämna.
Kanske kan man packa ner en liten Thai i väskan å bära med sig jorden runt?  


Har under den långsamma dagen även hunnit fundera på vart solbrännan egentligen gömt sig, känns inte helt ok å se ut som en vinterisolerad viking efter två veckor i solsken. Ni som känner mig vet att being brun is a my natural state of being (iaf en önskan). Men vi kan ju skylla på Bangkok å lite för stekande sol (vilket tvingat oss till parasoll wohoo) ett par dagar.. ich ich.

Vi äter mat på stranden å inget går väl egentligen upp mot att höra havets vågor slå i kombination med matos och friska vindar (och lite skön sång?)

Två veckor betyder även att det är dags för Welffen att bege sig mot BKK imorgon för avresa hem ett par dagar efter det.. Jag har konstaterat att det inte blir något Koh Phangan eftersom det är en otroligt lång resa dit samt för att jag faktiskt varit där några gånger. Står nu i valet mellan Koh Chang och Chiang Mai. Stad eller strand å google hela dagen. Men knappt klokare för det.. Yoga och meditation går att fixa på båda ställena. Men jag tror att jag kom till insikt ikväll å inser hur betydelsefullt hav och sand är för mig just nu vilket isf leder mig till Koh Chang. Kom gärna med tips på boenden å annat om ni har några. Men det jag vet är iaf att jag stannar här tills jag återfått fysisk kraft i kroppen.

Över och ut!

ข้าวโพด (K̄ĥāwphod)

Ett stycke massage, massa frukt, sugarcane å majs. Vårt nya hangaround, vår nya sysselsättning (särskilt en molnig dag som denna). Nok, Pao, våra privata massörskor (rätt ord?) med fler blev våra vänner från dag 1 å idag gick vi därifrån med fulla magar och en påfyllning i vårt thailändska ordförråd. Vi kan nu stolt (?) säga “majs” och “mycket” på thai. Med ett bra uttal lyckas vi även göra oss förstådda bland andra thaifolk (vilka förmodligen undrar varför vi går runt och säger “majs” over and over again... ).

För övrigt händer inte så mycket mer än att vi har bytt boende. Till vår förvåning gömde sig ett litet villervillekulla mitt emellan stranden och den "stora vägen" och nu slipper vi höga ljud å avloppslukt å trivs riktigt bra,

Vi har bestämt oss för att landa 1,5 dag till i BKK innan Sara far hem. Jag ska till ett land som snart går mot "höst" och har bara med mig kläder som passar för tropisk värme och Sara behöver säkert köpa en till väska (hon har inte hunnit köpa så många hittills).

Hmm, bör nog förtydliga att ironi står för mycket av humorn här på bloggen så det är en bit ni läsare får ta helt enkelt. 


Morgonen efter tar jag flyget ner till Suratthani för att sedan bege mig med båt, taxi och båt till Haad Tien och The sanctuary.

The sanctuary, Koh phangang

Jag har höga förväntningar på självinsikt och träning i medveten närvaro. Och målet är att stanna tills kvällen innan mitt flyg till NZ, 11 dagar, wohooo, längtar! Trots att jag njuter av dagarna här så är det svårt att inte vara där framme i tankarna.. Å för er som undrar vad Queenstown är för ställe, kolla denna länk

This is Queenstown

I solnedgången tog vi oss en springtur på stranden, fantastisk barfotajogging i vågor och sand. Till min förvåning blixtrade det till när jag avslutat sprigningen och när jag vände mig om insåg jag att jag ofrivilligt stod som fotomodell i stretch-pose. Osnyggt. Men jag bjuder väl på den.

Wifi på rum å strand gör det lätt å bekvämt, spotify fungerar till min glädje å allt r som lite enklare med internet. Blir rätt påtagligt hur "beroende" av tekniken man låtit sig göras.

Boa noite amigos

Det blir en dag på stranden

Det blir en dag på stranden

en dag på stranden...

med lite sköna lyrics



Å med en sån här till dig Jii



Disco and sunburn

Kap!

Vi befinner oss på Koh samed, en ö fullpackad i turism och familjen Svensson, vilket säkert kan vara önskvärt för en del, men trots att mitt motto är att inte jämföra (!) så är det svårt och jag längtar ner till paradisen söderut. Eftersom Sara åker om en vecka redan och jag har två veckor kvar efter det, försöker jag komma överens med mig själv om vart vistelsen ska fortsätta.
Att meditera med munkar i ett tempel var otroligt frestande men efter att ha förstått att man varken pratar eller äter och delar träsäng med kackerlackor (enligt någons erfarenheter) så vrider det till i magen och jag inser att jag inte riktigt är redo. Däremot finns ett litet ashram (ashram å ashram men en perfekt variant) nere på Koh phangan som heter The sanctuary (kolla www.thesanctuarythailand.com). Dit var jag på väg i Juni men stötte ju på andra fantastiska, oförberedda möten istället, (vilket iofs ledde mig hit igen idag) så jag och Amy for dit bara över en dag. Där finns yoga, meditation, healers och människor från hela världen som många nog är rätt likasinnade.

Den 30 Jan flyger jag till New Zealand. En lång resa, flyger Bangkok-Singapore-Auckland-Queenstown (och förmodligen ett inrikesflyg i Thailand innan avfärden mot Singapore).

Obsevera. Jag är bara halvvägs bort nu. Thailand är 6 timmar före Sverige och NZ ytterligare 6. Så, enkelt, när vi ses online om ca en månad är jag 12 timmar före er å något äldre än jag hade varit i Sverige.

Alright, igår underskattade jag solen eftersom det inte är så varmt. Aningen rött skinn på någon del av kroppen så det blir lite hålla sig i bakgunden idag!


Vi bor i ett diskotek så ska försöka flytta men allt är en effort när man intagit sitt lat-mode så lite lite “men vem orkar” (tills det är natt å man inser att längtan efter en skön sömn är körd...)
Men när man deltar i denna hyperaktiva dans är det kanske lite annorlunda. Det hände en gång. Det var kul när man va där liksom.

Men men, njut av dagen, det ska jag!

Pussfilibabba!

Ps. Mitt emot mig sitter Jude Laws stand in. Wohaaa!

Johanna 22 och Sten 73

Every man is my teacher!

På flyget (som för övrigt var ett direktflyg, otroligt skönt) satt jag bredvid Johanna 22 och Sten 73, en preem-arbetare från en liten by i mellersta Sverige och en pensionerad Officier (förlåt mig Sten om befattningen inte är helt korrekt, men något åt det hållet). Tre personer från olika världar och tio timmars utbyte av tankar och erfarenheter gav mig desto fler perspektiv på livet. Det viktiga att minnas är att verkligheten inte är densamma för alla människor, det viktiga är att låta var och en hitta sin egen väg och sin egen verklighet. Be a creator!

Mitt första mission, efter en deal med Peter hemma i Sverige, var att hitta någon att dela taxi med från suvarnabhumi (flygplatsen) till city. Ingen undanflykt så jag fann Alex, en störtskön dude från norr om London. Hans första resa till Asien och han ska vara borta i ett halvår. Efter ett non-stop-talk å en liten känsla av "we were ment to meet", hoppa han av vid mitt hotell. Jag fick inte checka in förrän runt kl 14 och än så länge var klockan bara ca 9... Suck. Inte en blund på flyget (att åka framåt i tiden är svårt!), svettig, skitig osv så fanns inte mkt alternativ. Vi hittade ett hål i väggen bakom vår del av Thanon Sukhumvit där vi inledde dagen med en öl. Som blev två. Å tre. Tala om att vara helt vriden i sin dygnsrytm.

Alex orkade inte heller ta sig någonstans utan stannade kvar på samma hotell. Vi tog en tur in till mahboonkrong-market (MBK) för middag å lite häng ut bara. Jag bestämde mig för att ta en massage och hamnade i ett trångt badrum bakom ett kök (de lagade även mat inne i badrummet). Där stod, bredvid badkaret, en liten säng med en skiiitig orange handduk och en man (not as fresh as...) å väntade på att jag skulle klä av mig å göra mig redo för helkroppsmassage. Jag fick andningsproblem och rusade ut, snubblade över en het kastrull, å hade hjärtklappning i en timme efteråt. Jösses.

Morgonen efter ringde Sara på hotelldörren å en nyvaken jag tog glatt emot henne med öppna armar. Wiie, vi har inte stannat förän nu (hon sover fortfarande), när vi nått ut till Koh samed, ca 25 mil nedanför Bkk. Hit tog vi en taxi för ca 170 kr var, skönt.Vi har haft ett boende en natt men ska byta nu för det är för dyrt. Det är inte skitvarmt här så här års så man behöver inte nån AC. Rätt kallt faktiskt jämför med mina tidigare thaimånader (apr-aug).

Alex, som jag tror varit en vän i ett tidigare liv, har vi lämnat då hans resa fortsatte mot Laos för att bo i träkojor med Gibbonapor! Will miss u dude.

Dags å väcka Sara å flytta ut.
Över och ut, kalasstrut!

A little bit of BKK, Sara & Alex

Hello Bangkok, I love you

För ett mjuk övergång från mitt avslut på min förra blogg, www.metrobloggen.se/allidifranco, inleder jag denna nya början med ett "Hello Bangkok, I love you!".

På plats, allt fint, fortsättning följer i nästa inlägg! 

Tchauu!