Ensam men aldrig ensam. Det är omöjligt att föreställa sig innan en sån här resa. Under en månad har jag varit "helt ensam" en dag och en kväll. Å då hängde jag ändå ut i några timmar på ett café där jag redan kände staffen.
Men mina första och sista stunder på denna resa tillbringades med Alex. Brorsan liksom. Efter vårt sista möte i Bangkok åkte han till Laos för att sedan fara vidare till Kambodja och Vietnam. Men ett spontant infall av mig, väljer att kalla det min intuition, gjorde att jag häromdagen slängde iväg ett sms för att se om han inte var i närheten av där jag var. Han blev klart förvånad, eftersom jag också befann mig på en annan plats än planerat. Det visade sig att hans planer inte heller följts till punkt eller prick så från olika håll möttes vi upp på Koh Samed för å hänga ut i ett par dagar. Jag hade redan bestämt mig för att återvända och träffa Poa igen för jag var inte färdig med den separationen än.
Kanske är det så att man hittar substitut för andra när man är långt ifrån eller så är det helt enkelt så att olika livsplaner korsar varandra och att dessa möten redan är arrangerade. Kan vi nånsin veta? Det finns säkert många av er som läser som har en helt annan åsikt, men för mig existerar ingen "slump".
Nu är i alla fall Honeydew (Alex) off to Koh Chang å jag sitter i en minivan på väg till BKK. Det spills en del tårar under såna här resor (tack solglasögon med spegelglas för lite privacy) och för några sekunder kan man fundera på varför man utsätter sig för såna ständiga farväl. Men man får försöka minnas relationerna som fyllda med kärlek och rikedom. Fast ibland kan det vara svårt. Att komma ihåg lixom.
Tur är iaf att jag hamnat i en, riktig,minivan med en, vad som verkar vara, en riktig chaufför. Här finns bälten å även ac. Skönt det för min näst senaste minibusresa bestod av 3 timmars dödsångest vilket inte direkt bidrog till en positiv förväntan av turer som denna. Jag åker tillbaka till hopelandhotellet vid phrakanong station i sukhumvit å förbereder mig nu för 1,5 dags shopping, gym å swimmingpool. Ok, lite socker på den för dessa facilities ser aningen bättre ut på pappret och bilderna än i själva verkligheten. Men skönt ska det bli. Dusch å rena kläder. Inge mer barfotadans å sand i valkarna. Älskar middagarna på stranden, solnedgångarna å det enkla livet. Men det räcker för ett tag nu.
Förhoppningsvis möter jag Poa imorgon i BKK för några fler timmar tillsammans <3
Annars, sabaidee mak maii!
Laakon för denna gång Thailand!
Men jag kommer tillbaka. Har fortfarande kvar Chiang mai och the Golden triangel, Vietnam å Cambodia.
WiFi på rummet i bkk. Så nån som vill skype(-a), viber(-a) (mamma, kom igen, fixa ordning skype nu, saknar dig!) så ses vi där!
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar